Till En Vildmarkspoet

Och snön föll vit i vinterskog
Där räven stod på lur
För tystnaden i blånad vildmarkstrakt
Här dröjde du vid kojans eld
Och drömde om en vår
Och skrev din sång och höll vid milan vakt

Nu porlar den i vårens tid
Din fors i milsvid skog
Nu surrar den av bin din sommaräng
Jag anar spår av kärva steg
Som trötta spelmän tog
Och rosors blod
I ton från sorgens sträng
Än sjunger vinden vida
När hösten brinner röd
Din sång om livets villkor
Om kamp för hem och bröd
Nu porlar den i vårens tid
Din fors i milsvid skog
Nu surrar den av bin
Din sommaräng
Jag anar spår av kärva steg
Som trötta spelmän tog
Och rosors blod
I ton från sorgens sträng

Du vandrare du speleman
Du kung i tiggardräkt
Du brann i natten fylld av köld och is
Den eld som brann den värmer än
Din saga och din dikt
Om evig sol och sommarparadis

Nu porlar den i vårens tid
Din fors i milsvid skog!
Nu surrar den av bin din sommaräng
Jag anar spår av kärva steg
Som trötta spelmän tog
Och rosors blod
I ton från sorgens sträng
Än sjunger vinden vida
När hösten brinner röd
Din sång om livets villkor
Om kamp för hem och bröd
Nu porlar den i vårens tid
Din fors i milsvid skog
Nu surrar den av bin
Din sommaräng
Jag anar spår av kärva steg
Som trötta spelmän tog
Och rosors blod
I ton från sorgens sträng