Halvvägs till soluppgången
Dörrarna öppnas, här kommer en kung
Festen har börjat och natten är ung
Kaos spiller in från galen dröm,
är'e en nakenmaskerad i en malström?
Ja, dörrarna öppnas, här kommer en clown
Flickorna skrattar, flickorna gråter, flickorna bleknar
När maskerna faller som vissna löv
Medan glädjetårar rinner runt sköten och röv
Skrattfesten triggar, alla tar sats
Nu ska konstverken falla på plats
Vi har kommit halvvägs till soluppgången!
Kurragömmaleken känns igen, det är en följetong
Är det Tok-Jimmy, Korv-Johan, Åsa-Nisse
eller fan själv som är på gång?
Med frostig famn, buller och bång och traditionsenlig,
dumskam, du vet vad jag menar...
Ja, det finns fortfarande en del hel kvar att säga
För dom som aldrig växlat singelord
Utan bara matat tystnaden med tankar
Så vält mig inte, jag vill stå rak och försöka
hanka mig fram, så gott jag kan
När kulturens skyddsänglar med vett i kroppen
välsignar sista droppen vin och utropar:
Vi har kommit halvvägs till soluppgången!
Ett attentat i trolldalen, en uppfläkt dumburk
Snubbeltråd bland lyckotalen, statistiken förblir mörk
Över demokrater som byter sida, och låtsas rida
i sporrsträck genom närtid, och så vidare...
Det är inte lätt att sätta etikett på vanvettet,
Håll dig bara lugn och rumsren
när cirkusen kollapsar och du flyter med
Dansa och var glad, undvik fällor
piska dig själv med flugsmällor
Fundera aldrig på var du kommer ifrån
försök och håll dig över nollnivån
Du har ju kommit halvvägs till soluppgången!
Festen kokar som bäst och luften bara ångar
Spärra alla konton, säkra alla utgångar
Med ett tunnelljus så intensivt att vi kan
ta upp jakten efter ett vackrare liv
Trovärdigheten står på spel
Du undrar: Vad är rätt och vad är fel?
Och vad kan gömmas i en sanndröm
där den enes sanning är den andres lögn
Som genom ett trollslag in i det okända
det går inte att stanna, går inte att vända om
Försök att skilja på natt och dag
det här är inte ens ett slutfört uppdrag
Vi har bara kommit halvvägs till soluppgången!
Hux-flux och det har plötsligt gått ett år
Kurragömmaleken lever men vad återstår?
Skuggmönster? Mönsterskuggor?
Vad bryr du dig om hur? Vad bryr du dig om vad?
Vad bryr du dig om konstverken i eldskensljuset?
Lämna festen, blås ut huset med dom groteskas
kollijox, där några kräktes, andra slogs
och flugor surrade runt byket, livet är en motsägelse
och någon skrek: Fy fan vad tyket!
Hux flux, plötsligt öppnas nya dörrar
Nedräkningen har börjat, allting bara snurrar
När är gränsen nådd? När är intelligensen befriad?
När kan konstnärerna andas ut och göra bokslut?
I skuggan av ett testament har det hänt och blivit känt
att ord och tankar blandats bort
Det är kontentan i stort och smått
av det som givits och det man fått
För konstverken blir aldrig klara
blott övergivna och sparade
Lämnade till oss att vårda och bli förklarade
Nu när vi har kommit halvvägs till soluppgången