Skönheten Och Befriaren
Eva Dahlgren
Han kom över ängarna
en dag i slutet av maj
det var varmt
men han frös
om händerna
han kom som befriare
med rätt som död i sin hand
men för honom var liv
ett barn av idéerna
Och världen teg tyst
som bara världen
kan göra
Hon satt i skuggan
under ett träd
när befriaren kom
hon var skönhet
godhet och hopp
i samma människa
han laddar geväret
och skönheten vänder sej om
och säger
jag är inte din fiende
det är
människan
på avstånd är hon grym
men känn min värme
Vänd om
vänd om
befriare vänd
Världen var rätt
och världen var fel
när befriaren gick
ingen kan någonsin ändra det
men skönheten bleknar
och godheten dör
när människan på avstånd
får oss att blunda