Den Frusna Munnen

Ormfamnad av vind och bitter frost
Under arktiisk och obarmhärtig måne
Han sitter vid isens rand, uppvaktar sin kvinna'
Dödsjungfruns kalla hand, oändlighetens älskarinna

Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv i byte mot en gåva
En frusen kyss
Inatt, I evighet han sova

Med en viskan så djup som havens från
Ensam men två i dödens mörka snår
Han hör ett ord met makt så mörk
Ur dödsjungfruns vita mund

Han vill sjunka, känna
Hennes anda av is
Sitt liv i byte mot en gåva
En frusen kyss
Inatt, I evighet han sova

Hon lyfter honom med kraft och vilja
Smeker med kyla, bär honom bort
Till sina fäders vita sal
Över rymdens mäktiga hav
Till riket där ingen sjärna lysa