Den vackraste visan
Den vackraste visan om kärleken
Kom aldrig på pränt
Den blev kvar i en dröm på montmartre
Hos en fattig parisstudent
Den skulle ha lyst över länderna
Och tvingat en vår på knä
Och en värld skulle tryckt till sitt hjärta
En ny en ny musset
Han skulle ha vandrat längs kajerna
Med en blek liten blåögd lucile
Och diktat violer och kyssar
Nu en natt i april
Den vackraste visan om kärleken
Kom aldrig på pränt
Den begrovs i en massgrav i flandern
Med en fattig parisstudent