Höghus, Låghus, Dårhus

Jag stinker bortslösade timmar
Mina vänner luktar uppgivenhet
Nere i centrum snackar de om bilar
Och fotboll och fyllor och dealar
Tippar och hoppas på att göra ett lyft,
och slippa vara där man egentligen är
Rulltrappan och hissen är det
enda som går uppåt här

Bland höghus och låghus och dårhus

I pensioghettot går de levande döda,
där ber de sin sista bön
Hoppas att kanske nångång till slut
det hittar en släkting hit ut
Och ungarnas skrik från gatan
är det enda tecknet på liv,
förutom gänget utanför tobaksaffären
som är fulla och drar runt i en bil

och allt är som vanligt hos de ensamma
Kärringar med matkassar från Metro
skyndar hem till spisen och barnen
TV'n står på, lyser upp det grå rummet,
hon undrar om hon långsamt blir galen
Hon tänker på hettan som fanns hos dem förr,
en orkan har blivit en bris
Han sätter på videon istället för mig,
hennes tårar fryser till is

Och allt är som vanligt hos de ensamma

Ungarnas skrik från ingentinggatan
är det enda som händer, på de hopplösas gränder
På söndag ska bilarna tvättas för satan

Så allt blir som vanligt hos de ensamma