Mikael Wiehes 116e Dagdröm

Det började på morgonen, det var en alldeles vanlig dag
Jag kilade in på Tempo för att handla en bit mat
Döm om min förvåning, när det plötsligt står en man
Med en batong emellan tänderna, och en pistol i varje hand

Jag blev klart alldeles vettskrämd, jag började ropa på polis
Då släppte han batongen och sa hoppas att du trivs
Men jag vill att du ska veta, att lagen det är jag
Här skjuter vi för att döda ifall nån snattar en banan

Jag sa okej jag ger mig, du är väl högsta hönset då
Men maka på dig lite va, för du står där jag ska gå
Då blev han som förvandlad, han fick väl nån sorts kris
Han låste in mig i en frysbox och gick och ringde på polis

När de äntligen kom o öppnade, då var jag alldeles stel
Jag kunde inte röra varken armar eller ben
Då sa de att jag gjorde vålsamt motstånd mot polis
De tog ner mig till arresten för att tina upp mig på snutars vis

På en bänk satt 14 fyllon, med bindor och bandage
De hade snubblat allihopa i polisernas garage
Men jag sa så karskt jag kunde jag vill tala med min advokat
Då sa de grabben, v har 6 timmar på oss, vi ska nog fan se till
att du blir spak

Och sen tog de mig i hissen upp till högsta våningen
och bad mig ta en riktigt nogrann titt på utsikten
Du har väl hört talas om Italien, sa de,
där de inte spiller krut.
Är det så att galoscherna inte passar, kan du få hjälp att hoppa ut

Jag bekände allt jag skulle, ja det har aldrig gått så fort
Jag bad dem om förlåtelse för allt jag inte gjort
Jag lova dem att bättra mig, jag sa jag skulle bli polis
De släppte mig medsamma, på grund av bristen på bevis

Så var jag åter fri på gatan men det kändes som en bur
För överallt i portarna stod deckare på lur
Och på taken spanade kamerorna som gamar efter rov
Fast jag visste jag var oskyldig, så hade jag fått nog

Så jag rusade ner mot hamnen, det snabbaste jag hann
Jag hörde hur de flåsade mig i nacken när jag sprang
Men jag hoppade i en eka och styrde ut från land
Jag snyftade av lycka när jag siktade Köpenhamn