Epistel n:o 1

Goder afton gott folk!
Stig på, stig på
Välkomna in
I kväll tänkte vi bjuda på lite vacker musik, men… Vad i helvete?
Ursäkta mig, käre bror, säg får jag köpa din fiol?
För att kanske spela någon ton
Upp på gatan in i eder krog
Eller så kan jag byta den emot
Någonting du saknar vid ditt bord
Fram med vinet, stora fyllda stop, låt oss dricka alltihop
För blott en vacker ton kan vara värt kuvertet
Men på det sätt du spelar, nej det låter ju förjävligt!
Ja det var brännvin och det var dans
Och det var allsång och det var vals
Och det var kjolar och det var barm
Och det var kärlek och den var varm
Om det var lagligt, det vete fan
Men beklagligt att någon kan
Behaga överhuvudtaget vara någon annanstans
Ty någon annanstans spelas ock musiken
Men om du kommer hit, så lär du knappast bli besviken
Hovmästarn, ge mig fler, annars sjunger jag väl mer
De fagra damerna de ler
Fastän solen har gått ner
Du är dyrbar, du är hel
Jag är trasig och gör fel
Men denna basfiolen är
Min nya ögonsten
För mitt dragspel har jag till min förtret, redan satt i pant
Och köpt berusning för min allra sista surt
Förvärvade slant
Också pastorn har kommit hit, men begagnar icke sprit
Nej, han vill ta oss alla dit
Där solen skiner intensivt
Då har han dåligt med kredit
Och problem med sin fysik
Och arbetsgivaren förhandlar inte om hans arbetstid
Men han gör allt för att samlas i barenas skar
Så att till och med jag (…) ska få vara
Stråkar, tack
Ja, vi har alltså samlats här i afton för att… Men vad fan är det här…?
Kasta hit din violin, du har fått för mycket vin
Hör det skålas i porslin, så ge mig mera medicin
Det doftar rök och stearin
I hörnet smyger Valentin
Och se, Majorskan vägrar sluta spela på sin mandolin
Så vad säger vi
Om en affär, käre broder?
Nog väl du får ett silvermynt, gott för fiolen
Syster dricker vackert krus innan datumet gått ut
Ännu är det tänt uti vårt hus
Ännu finns det tid att smyga ut
Ut i månskenet finns det tid
Om du vill sätta dig bredvid
Som ett litet tidsfördriv, men jag tror Ni gillar mig
Närhelst vi båda känner att köttet brinner
Glömmer vi bort tiden, och moralen blott försvinner
Ack, stöt uti ditt torn (…) tuppen (…) gol
Uppstigen morgonsol
Från skorstenen faller sot
Ja, du var lätt upp på din fot
Jag kunde inte stå emot
Men om det hela var så klokt, visar sig tids nog
För inte före gravgrävaren gräver graven
Vet man vad som egentligen blev av en