Ekan (på en gammal sur och rutten eka)

På en gammal sur och rutten eka
Som låg på stranden upp och ner
Såg jag en liten pojke leka
Att han på havets böljor red
Där han bredbent uti fören stod
Fylld av stridslust, kraft och mod
Blev hans eka till ett slagskepp
Och han själv var kapten Blod

När jag detta såg en tanke genom hjärnan gick
Ja, jag önskade då att jag med honom byta fick
Att få leva i en sorglös värld
Där en vanlig sten, ej värd den minsta slant
Kan förvandlas till en ovärderlig äkta diamant.