Du är inte lvinnan

Du är inte kvinnan som får mej att ömkligen lida
Och strypa min kudde och sakna dej här vid min sida
Vad rör det en hårding som mej
Att du sa ett svårtolkat nej
Till kärlek som kändes
Så het att den brändes
Och fick mina stämband att svida

Du är inte kvinnan som får mina ögon att tåras
Vi gick aldrig tätt genom regnet och lät oss bedåras
Det fanns inget blått paraply
Som du glömde vid park avenue
Vi kom aldrig nära
Vi blev aldrig kära
Och det finns inga känslor som sårats

Det fanns inga sömnlösa nätter och ensamma timmar
Det fanns ingen saknad och sorg under stjärnor som glimmar

Du är inte kvinnan som fick mej att ta mej för pannan
För att du alltid sa tjing och gick hem till nån annan
Var det sant eller var det ett skämt
Att du tänkte på mej nästan jämt
Du sa du är viktig
Det här är på riktigt
Vår kärlek är här för att stanna

Det fanns ingen tid när jag näst intill trodde på under
Det fanns inga lyckliga skratt inga ljuva små stunder

Du är inte kvinnan som får mina känslor att svalla
Din röst när du ringer är mer än en mänska kan palla
Och jag längtar inte ett skvatt
Efter dej denna regniga natt
Din blick var en hägring
En tillfällig fägring
Som aldrig kan få mej att falla
För du är inte finast av alla

Sång ola magnell
Gitarr carl ekerstam
Kontrabas anders kotz
Trummor magnus olsson
Tramporgel mandolin ted hector
Kör lars winnerbäck carl ekerstam