Ett hus

I ett hus som vetter
Mot musiken vill jag bo
Komma ner på jorden
Och ge himlen lugn och ro
Mellan foten av ett träd
Och vingen på min sko
Vill jag leva

I ett ljus som faller
För en färg och flödar fritt
Där det växer humor
Som kan göra svart till vitt
Och där mitt problem
Kan lösas innan det blir ditt
Vill jag leva

Alltför ofta har det stått
I facit att jag drömt
När jag trott på livets existens
Och så länge jag har mått
Bedrövligt att jag glömt
Vem jag var och var jag satt min gräns
Att dra undan handen när den bränns
Och hur kärlek känns

I ett rus av klorofyll
Och i en doft av dill
Där min lust är primitiv
Men aldrig imbecill
Där den stora kicken är
Att bara finnas till
Vill jag leva

Alltför ofta har det stått
I manus att jag ska
Ligga lågt i landet Ingenstans
Alltför länge har jag fått
Försmå vad jag vill ha
I en tid av klipp och konkurrens
Där musiken mist sin röda glans
För en lönsam dans

I ett sus som sveper ut
Cynismen vill jag gå
För att leva här och nu
I fred med där och då
I en värld som ter sig
Lika verklig dan därpå
Vill jag leva