Narcissernas Tid
Stigande sol doftande mynta
Kvillrande vatten i kluckande frid
Tisslande trän dem kan jag inte
Tröttna på ens i min tröttaste tid
Sagor av sand ord utan allvar
Skrattar sin kos innan kylan tar vid
I Storebrors band i brännvinets land
I sorlet av sånger som tystats i strid
Med hjärtan av plast i narcissernas tid
Tranor som lyft bon som står tomma
Ekar som drömmer om ekoxens tid
Grenar som knäckts och fortfar att blomma
I tystnadens skog som det bullrar bredvid
Fly mej en sång där hjärtan kan landa
I upprörda vatten och splittrande speed
Med motorn igång blir landningen lång
Molnet som rodnar i aftonens frid
Blir knappt en kuliss i narcissernas tid
En gång bröts en tystnad en gång revs en vall
Mot änglarnas möten vid utmarkens tall
En gång sveks ett löfte men klagande tal
Ger ekande hånskratt i speglarnas sal
Fallande sol rodnande tallstig
Vättarnas mummel på skymningens lid
Lysmaskens fyr den kan jag aldrig
Bortse ifrån i en mörknande frid
Natten är blå och marelden skimrar
Vid malörtens ö innan kylan tar vid
Och nu blir till då på klockors nivå
Tid blir till rum i en eka på glid
Fredlöst antik i narcissernas tid