Balladen om briggen Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird av Hull
Det var Blue Bird en brigg
Som med sviktade stumpar stod på
Över soten i snöstorm med nerisad rigg
Själva julafton sjuttiotvå
Surra svensken till rors han kan dreja en spak
Ropa skepparn
Allright boys lös av
Och Karl Stranne från Smögen
Blev surrad till rors
På Blue Bird som var dömd att bli vrak
Han fick Hållö-fyrs blänk
Fast i snöglopp och stänk
Han stod halvblind
Han fick den i lo
Och i lä där låg Smögen
Hans hem där hans mor
Just fått hans brev ifrån Middelsborough
Nå vad säger du Karl
Går hon klar
Nej kapten
Vi får blossa för här är det slut
Vi har Hållö om styrbord och brott strax i lä
Ut med ankarna båtarna ut
Men hon red inte upp
Och hon fick ett par brott
Som tog båten dom hade gjort klar
Jag tror nog sa Karl Stranne
att far min har gått ut emot oss jag litar på far
Båt i lä
Båt i lä
Det är far det är vi
Det är far min från Smögen Hallå
Båt i lä sjöng han ut
Alle man hoppa i dom är här ni blir bärgade då
Det var Stranne den äldre
En viking en örn
Som på julafton sjuttiotvå
Tog sitt renade brännvin
Ur vinskåpets hörn
Till att bjuda de skeppsbrutna på
Hur var namnet på skutan
Han sporde och slog
Nio supar i spetsiga glas
Briggen Blue bird
Det tionde glaset han tog
Och han slog det i golvet i kras
Sa ni Blue Bird kapten Briggen Blue Bird av Hull
Gud i himlen var är då min son
Var är pojken kapten för vår frälsares skull
Det blev dödstyst bland männen i vrån
Gubben Stranne
Tog sakta sydvästen utav
Spara modern kapten denna kväll
Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav
Nämn ej Blue Bird av Hull är ni snäll
Och kaptenen steg opp
Han var blek han var tärd
Stormen tjöt knappt man hörde hans ord
När han sa med skälvande röst till sin värd
Karl blev surrad och glömdes ombord