En ballad om franske kungens spelmän

Vi har kommit från Burgund och från Guienne
Från Brabant och från det gröna Normandie
Vi har aldrig sett de länderna igen
Sen vi trummade för kungens kompani
Högt där Alpen lyfte kammen klang det: Kom
Med kung Karl och Oriflammen emot Rom
Och den blåa luften bar våra vimplar och standar
Tills av liljorna Toscana stod i blom

Å de skörderskor vi sett bland lin och korn
Stå förundrade med famnen full av ax
När basunerna vi lyft mot mur och torn
Män av Florens Kungen kommer öppna strax
Å donsellorna på torgen deras blod
Svann ej bort från kind av sorgen för vårt mod
När det svors att söderåt skulle icke längs vår stråt
Någon jungfrudom bli kvar om Gud var god

Trumma på och blåsa klart och hålla takt
Är vår lott ännu fast buk och kinder svällt
Vi ge än signal till sadling och givakt
Fast de herrar dött vi fordom följt i fält
Mellan äreportar lansar eller bloss
Där man stiftar fred och dansar eller slåss
Gå vi än som fordom med med baretten käckt på sned
Och begravningsinstrumenten i vår tross

Ghibellin och Geld och påve och spanjor
Ha vi följt till deras härlighet försvann
Mången furste ha vi tjänat tills han for
I en svart kaross med flordraperat spann
Ny mundering får oss smycka år från år
Utav fallna herrars lycka återstår
Nött livré från någon fest
Svart hos Sforza grönt hos Este
Och hos Borgia rött som påvedotterns hår

Finns en kvinna kvar som minns oss i Guienne
Blåser våren åter grön i Normandie
Vi ha aldrig sett de länderna igen
Vi gå nu mot Rom med Frundsbergs kompani
Mellan Oriflamme och sabeln är vår gång
Med d'Orange och konnetabeln av Bourbon
Vad längs marschens väg var värt
Ge en vink och hålla kärt
Har vi transubstansierat till en sång

Finns en kvinna kvar som minns oss i Guienne
Blåser våren åter grön i Normandie
Vi ha aldrig sett de länderna igen
Sen vi gick mot Rom med Frunsbergs kompani
Nu marscherar vi i takt för Kalmar slott
Där Kung Gösta vår trohet har fått
Nog har vi bataljer kvar men med flygande standar
Är vår fänika en plats där det är gott