Fråssan

Snart är jag ryckt ur tidens sköte
Och snart ur Bacchi armar förd
Farväl du saft du söta skörd
Som under Vingårdsmännens möte
Nu pressas vid mitt levnads slut
Förtvivlan kom kom vid det ropet
Kom slingra repet kringom Stopet
Och häng mig sen jag tömt det ut

Mitt kärl som fordom liv och lusta
I sina varma droppar gav
Står tomt och kullstjälpt vid min grav
Då andras krökta halsar pusta
Ikring det bord där förr jag satt
Jag Brödren ser i Öl-kulissen
Med Tobakspiporna kring spisen
Men på min spik en annans hatt

Nog skönjer jag när Preses dricker
Hur han med tobaks pipan tänd
Vid bordet mot den ena änd'
Sin krönta stånka åt mig sticker
Men han som jag ser blint och snett
Min mun slätt intet mer kan smaka
Likt Flugan på en sockerkaka
När innan-mätet är för hett

Min vän med Stopet Numro Fyra
Rödblommig som den skönsta ros
Så stursk och fräck som en Matros
Med tio pund i Engelsk hyra
Fördömer mig till avgrunds djup
Han hade lust mig söndersåga
Om jag ej i min kulna plåga
Vid paroxysmen tar en sup

Men nej nej aldrig denna tunga
En enda droppa mer förmår
Hon knappast väser fram Gutår
Förr'n kölden stelar blod och lunga
Och benen domna i min bädd
Min hand blir is och näsan vatten
Min fot som glas och hela natten
Regerar själen yr och rädd

Ja där som fordom på min kista
Ur Flaskan Bacchus åt mig log
Står nu en skål från Liljans krog
Med Ölostvassla till mitt sista
Och Haversoppa i mitt stop
Ett Turkiskt papper med Jalappa
En tom Butelj och doktorns Kappa
Blir Bouppteckning alltihop