Madam Läboms visa om den förunderliga kärléken

Kärléken den är av ett besynnerligt slag
Den fäster sig i människans hjärta
När belomman den har vissnat faller beladen utav
Men aldrig dör kärléken när den är av rätt slag
Och därför lever den uti min visa
Om Emil och Lars Perssas Lisa

Kärléken den är av ett förunderligt slag
Det fick väl Lisa Persdotter veta
När Emil hennes älskade till sjöss sig begav
Och svor att återvända från det brusande hav
En gosse födde Lisa ju omsider

Hon tänkte Emil kommer vad det lider
Din lusta den är av ett förfärande slag
Så talte kyrkoherden till Lisa
I lönskaläge låg du och fick barn därutav
Nu straffar Gud den synden Emils skepp gick i kvav
I en orkan på Stora oceanen
Si Herrens straff dom kom med den orkanen

Kärléken den är av ett förunderligt slag
För kärleks skull blev Lisa förskjuten
Du packar dig iväg sad' hennes moder en dag
Ja tag ditt barn och gå ty så befaller nu jag
Så talte fadern till sin dotter Lisa
Här närmar sig nu slutet på min visa

Kärléken den är av ett förunderligt slag
Men människorna äro så hårda
I Svartån fann man Lisa på Krist' himmelsfärdsdag
Allt med sitt barn i famnen och här slutar nu jag
Och ber att detta må var man besinna
Kärléken gäller livet för var kvinna