Draugen

Otyg / Vintersorg

När månstromman svinner från vågornas svall
Dess moder bak molnskyar vandrar trind
Den klagande lymningens viderskall
Ljuder i bitande avlandsvind

I Aftonens mörker då stormarna skred
På nodriket djupsvarta böljande hav
Draucgens skepnad på vågorna red
Över dess virvlande vattengrav

Böljebägarens vildsinta kast
Sen urminner skänker ett kärvhetens arv
I skenrök nu skymtas grymvulen gast
En vålnad som varslar om vemodets darv

I kvävande mörker han nidrades ung
Sorgfällighetens börda han bår
Sjëlen nu irrfärder ödestung
Bland lömska blindklippors tigande här

Ett kustlandskap i daggvuren tid
Den dystraste ymn av stormarnas hymn
Draucgen beskuggar sjömans frid
I mörker mareldsskimmer tar vid

Otyg