Flykten

Men nästa morgon innan dagen grydde
Och dimman låg kring huset grå och kall
Stack Knyttet ut en ängslig nos och gnydde
Han hade klarat sig i alla fall
Men ville hellre äta opp sin hatt
Än stanna kvar i huset nästa natt

Och in i dimman flydde han
Snart syns han inte mer
Och dörrarna står öppna
Och hans lampor brinner ner
Och Knyttet sörjde efteråt och tänkte "Jag var dum
När jag lät regn och mörker flytta in i mina rum"

Men vem ska trösta Knyttet
Med att samma dag han flytt
Blev huset fullt av nya
Mycket lyckligare knytt