Den svåra tiden

Det börja med ett avsnitt av kampen mellan liv o död
Jag kämpa varje dag för att få tillbaka min lifsglöd
Huggits hit och dit jag fick inte i mig näring
Fick för mig massa saker jag betydde ingenting
Efter mera än ett halvår vart jag frisk ifrån skiten
Men då kom det nya grejer så jag ramla ner i diket
Ner till depression på en mycket hög nivå
Jag försökte ta mitt liv och ni försökte förstå
Allting runt omkring mig fick mig att förlora hoppet
Att jag inte längre dög fan det skrek ur hela kroppen
Låg hemma i min säng våga inte se på världen
Vad den hade gjort mot mig den plockade isär mig
Tillslut gick jag ut för att va normal en dag
Men allt som jag möttes av var blickar och slag
Men värst var inte smärtan värst var inte bråken
Värst var den känslan av att ingen ville ha mig

Att jag var ensam på jorden utan något stöd
Min mamma och cornelia det blev mitt leverbröd
Det fanns inget annat som fick mig överleva
Kampen mot en sjukdom som bara kritisera sig
Jag är underskattad har vart med om en hel del
Jag har inte gjort nåt rätt men samhället har gjort fel
Dem gav mig inte stödet o allt jag skulle ha
Endast tack vara mamma så lever jag idag
Vad är detta för en värld? Man kritiseras för man lever
Ingen hjälper till finns ingen jävel som ser en
Jorden kommer att gå under om det fortsätter såhär
Sträck ut en hjälpande hand och hjälp till i vår värld
Alla har vi mått skit och känt oss ensamma
Så släpp in lite kärlek och låt dem få stanna
När man väl har grävt ner sig är det svårt att ta sig samman
Klättrar steg efter steg utan att tro på efter mamma