Elvira Madigan

Sorgerliga saker hända
Än i våra dar minsann
Sorgerligast är dock denna
Den om fröken Madigan

Vacker var hon som en ängel
Ögon blå och kind så röd
Smärt om livet som en stängel
Men hon fick en grymmer död

När hon dansade på lina
Lik en liten lärka glad
Hördes bifallsropen vina
Ifrån fyllda bänkars rad

Så kom greve löjtnant Sparre
Vacker var han utav börd
Ögon lyste hjärtan darre
Och hans kärleksbön blev hörd

Greve Sparre han var gifter
Barn och maka hade han
Men från dessa han nu rymde
Med Elvira Madigan

Så till Danmark styrdes färden
Men det tog ett sorgerligt slut
Ty långt ut i vida världen
Tänkte de att slå sig ut

Men se slut var deras pengar
Ingenting att leva av
För att undgå ödet stränga
Bygga de sitt bo i grav

Och pistolen full av smärta
Greven tar och sikte tog
Mot Elviras unga hjärta
Knappt hon andas förr'n hon dog

Ack mig hör ni ungdomsglada
Tänk på dem och sen er för
Att ni ej i blod få bada
Ni ock en gång förr'n ni dör