Stenansiktet
Jag är mjuk, mjuk som ett barn
Jag är rädd för ensamhet
Men en stenhård verklighet, får mig byta identitet
Jag blir hård, hård som en sten
Som en stålbegjuten form, som en vind i uniform
Kall som en storm
Jag vill bestämma min dag
Och jag hoppas att jag, kan stå på egna ben
Men jag får inte vara svag
Och du fordrar att jag, blir lika hård som sten
Jag blir hård, hård som en sten
Som en känslolös fasad, i en tom och öde stad
Som ett träd med vissna blad
Jag är mjuk, mjuk som ett barn
Om du ser mig ut och in
För mitt skal är bara skinn
Varm som din kind
(som en sten, hård som en sten
som ett barn, mjuk som ett barn......)