Högdalen Centrum

Den sjunkande solen
Brann till i ett fönsterpar
Jag gick från perrongen
Upp mot Hank's Heaven Bar 
Och tunnelbanerälsen 
Den skakade under mig 
När ett tåg kom in
Jag var en timme för tidig
Jag skulle hem till dig
I Högdalens centrum
På vinst och förlust

Jag gick Skebokvarn bort 
Till Thåströms barndomshem
Brunt trevåningshus
En tall skymde himmelen
Tog en bild på porten 
En hyresgäst gömde sig
Och släckte ner
Jag stod där och tänkte 
Det här är nån sorts början för mig
Högdalens centrum 1977

Vi ger till varann 
Det enda vi har att ge
De räknade timmarna
Vår lilla evighet
Och vi vet inte riktigt 
Vad vi ska med varandra till
Och hur man gör
Vi vill släppa oss själva 
Det är i alla fall vad jag vill
Högdalens centrum
Vi gick till din säng

Kanske nånting
Kanske ingenting ingenting
Kanske nånting
en ny början en ny
Kanske nånting
Kanske ingenting ingenting
Kanske nånting
En ny början för mig 

Det tog tjugo år att ta mig 
Till scenen jag drömde om
Man är aldrig framme jag vet
Ändå känns det som
Som om det här är det sista 
Eller första jag skriver på
Som om förmågan att släppa
Är det allt hänger på
Högdalens centrum
En mörk perrong

Kanske nånting
Kanske ingenting ingenting
Kanske nånting
En ny början en ny
Kanske nånting
Kanske ingenting ingenting
Kanske nånting
En ny början för mig