Innan morgonen kom

Vi vandrade efter havets strand

i nattens ensamhet
långt borta ifrån stadens ljus

ifrån dess kaos och blinda lek

vi kände något inom oss
växa och bli stort
en tanke om vår litenhet

på denna stolta jord

Vi talade om samhälle
alla konflikter allt som gått fel

om kärnkraftens galenskap
om våra politikers falska spel
vi kände vår maktlöshet
och ilska välla fram
vem bryr sig om två människor

på en öde strand

Vi hittade två oljefat
och rytmer blev musik
ja slagen och sången steg mot skyn

där i maktlöshetens vik
vi vände oss mot stjärnorna
och i en sista explosion
slog skrek och pressade vi
fram vår desperation

Vi tystnade
vi lyssnade
vågorna briserade
ja det var havet som applåderade
och nattens furste

skänkte oss en sista blick

innan morgonen kom