Ett stenbord i Toscana
I parkeringshuset är det fotspår i asfalten
De har stelnat nu den här sommaren var lång och het
Rensade garderoben i går slängde kläder i en gul låda på stan
Utanför tunnelbanan står nu en profet
Pratar om stjärnorna och jorden
Och om meningen med allt
Han har min jacke på sig och min halsduk
För nu har det börjat blåsa kallt
Kunde vart jag och det där paret som går
Bland parkens gula blad
Med armarna om varann
Det kunde ha vart du och jag
Det kunde ha vart du och jag
Vid ett stenbord i Toscana
I skuggan under trädet en varm septemberdag
Kunde ha vart vi två
Vi två
Säg mig min älskade vän
Vad är det för lag
Som vi älskar att bryta mot
Som bortskämda barn
Det är kärlekens lag
Den är så enkel så enkel
Men vi gör den så svår
Vi två
Det finns kvinnor som tror att män tror att kvinnor
Står i förbund med djävulen
Men mitt misstag är ett annat
Jag har alltid trott att kvinnan står för nåt högre
För hoppet för framtiden för sanningen
Romantisk kan hända en piedestalfilosofi
Det är sant
Men i kvinnan har jag sökt och längtat
En hemlig bundsförvant
En reskamrat för vägen ut
Till ett större och rikare liv
Kroppen har sin hunger ögat sin lust
Men det är ditt väsen jag är mest förtjust i
Det kunde ha vart du och jag
Vid ett stenbord i Toscana
I skuggan under trädet en varm septemberdag
Kunde ha vart vi två
Vi två
Säg mig min älskade vän
Vad är det för lag
Som vi älskar att bryta mot
Som bortskämda barn
Det är kärlekens lag
Den är så enkel så enkel
Men vi gör den så svår
Vi två
Vi två
Har vi alla olika gåvor olika förmågor
Vi är till för att komplettera varann
Så säg mig du som vet så mycket bättre än jag
Varför vi sliter skallarna av varann
Kvinna och man
Det kunde ha vart du och jag
Vid ett stenbord i Toscana
I skuggan under trädet en varm septemberdag
Kunde ha vart vi två
Vi två
Säg mig min älskade vän
Vad är det för lag
Som vi älskar att bryta mot
Som bortskämda barn
Det är kärlekens lag
Den är så enkel så enkel
Men vi gör den så svår
Vi två
Vi två