En Livstid I Krig

Jag ser mig om och ser mitt hem försvinna bort
Min tid där hemma känns nu alldeles för kort
Blott ungdom, knappt en man då plikten kallade mig
Om hag får se mitt hem igen det vet jag ej
Bland fränder från min by så drog jag ut i strid
Och världen brann

För kriget det kan
Förgöra en man
Jag ger mitt liv för mitt fosterland
Men vem saknar mig?
Så se mig som den
En make, en vän
Fader och son som aldrig kommer hem
Men vem sörjer mig?

Gick ut i strid för Sverige, blev döpt i blod
Där ute väntar döden, inte hjältemod
I fält där fränder faller, hörs ingen sång
Utmanar våra öden, ännu en gång

Långt hemifrån
Döpas och dö i strid

Och världen brann

För kriget det kan
Förgöra en man
Jag ger mitt liv för mitt fosterland
Men vem saknar mig?
Så se mig som den
En make, en vän
Fader och son som aldrig kommer hem
Men vem sörjer mig?

Och när min tid har runnit ut
Vem bryr sig då?
De kämpar på
Får en soldat ett värdig slut?
Få somna in
Försvinna bort
Och aldrig vakna

För kriget det kan
Förgöra en man
Jag ger mitt liv för mitt fosterland
Men vem saknar mig?
Så se mig som den
En make, en vän
Fader och son som aldrig kommer hem
Men vem sörjer mig?